Idag är det dystert väder. Jag är trött och vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta.

Jag orkar inte direkt prata med någon heller.

Jag och hundarna ska mysa nu. Sen blir det förhoppningsvis raggmunkar. Jag ska göra de för första gången, yeey.

Hej där.

Varför bloggar ni ?

Jag ställde mig själv just samma fråga och ni som inte gör de, varför läser ni ?

Här och nu kanske jag skulle skaffa mig en gammal vanlig dagbok med ett litet sött lås på. Men nej, inte idag. Det får bli en annan gång.

Jag borde ha somnat för länge sen. Jag borde inte ha åkt från den jag älskar så tidigt. Varje dag är värd att leva. För igår är just nu ett minne, jag kommer aldrig kunna leva den dagen igen. Bara med minnet. Jag vet inte varför jag skriver detta men på ett sätt så känns det som om jag har gått miste om mycket, jag kanske är självisk, men igår vaknade jag upp till verkligheten.

Hallå, varför ska jag vakna upp och må dåligt för ? Varför älta gammla saker? Sånt som hände för länge sedan. Ibland tycker jag att minnet var en dålig uppfinning men ändå inte. Jag har fortfarande minnen men de jag älskar, men den jag älskar. För i sommar blir det 3 år tre, TRE år sen jag vart tillsammans med den jag älskar idag, mest av allt. Och det blir två år sedan hon gick ner på knä och bad mig leva resten av mitt liv med henne. Självklart blev jag rörd, även om det var planerat. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag var inte ens 18 år, och nu är jag 19. Men ska fylla 20. Vissa kanske tycker att det är tidigt eller vänta, alla kanske inte tar det lika seriöst som jag, att förlova sig med någon är inte en lek, inte att gifta sig heller. Den dagen jag vart tillsammans med dig Erica blev jag starkare än någonsin, även om vi inte skulle ha varit förlovade så skulle vi ändå ha lovat varandra att alltid vara vi. Jag vet att det kommer att vara vi två resten av livet, iallafall i mitt hjärta. För att man kan inte hata någon man en gång har älskat, iallafall inte så länge och så mycket . Jag har rätt att vara lycklig nu, för man ska väl ändå leva i nuet och minnas gårdagen ? Man ska tänka framåt och inte bakåt. Varför sitta och tänka "Jag kunde ha gjort si och så istället" ?  Jag vet inte, även så gör jag det själv.

Igår vaknade jag upp till verkligheten, jag bestämde mig för att vara lycklig.

Jag är 19 år och förlovad med den jag älskar mest, den jag varit kär i ismyg.

Ibland ångrar jag att vi döljde det så länge. Men jag tror att det har hållt ihop oss också, vi blev starka och idag kan vi ta hur mycket som helst för det är vi mot världen. Det är vi nu, och ingen har kunnat ändra på det. Det blir tre år av gråt svek och kärlek, kärleken är det viktigaste. Många gånger trodde jag att det var över för våran del. Men varje gång jag tänkte så, så slog jag till mig själv och levde i verkligheten igen. Varför vara som alla andra ?

Jag vill inte vara feg, jag vill visa att allt funkar. Även om vi haft många saker att reda ut och inte alltid haft samma åsikter så har det alltid löst sig.

Nu vill jag börja leva igen, jag vill leva med dig Erica. Det är ju dig jag älskar.

Ditt namn kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Det kommer alltid att finnas en plats för dig. Du kommer föralltid att ha en plats i mitt hjärta. Vi är ett vi nu.

10/7 - 2007 fick jag kalla dig för min.

Nu vill jag tacka er som gjorde det svårt för oss, det har hjälpt oss mycket.

Det gjorde oss starkare, vi vart starkare, precis som min kärlek blir starkare och starkare för varje dag som går.

Tack, tack för att ni alla finns men speciellt vill jag tacka dig Erica. Tack för att du står ut med mig. I vått och i tort så kommer det alltid att vara vi.

/En lycklig Emelie. Emelie Karlsson.

Vi lever i nuet.

Det handlar om att våga lita på varandra.