Jag vet inte vad jag ska skriva.

De senaste dagarna har det gått som om någon sodastreamat mig, bubblor från topp till tå. Ibland lycklig och ibland olycklig. Vet inte vad varför det är så. Vet varken ut eller in. Idag är det inget bubbel, har ingen lust. Vill gömma mig under täcket och försvinna från verkligheten. Jag vill drömma mig bort, bli gammal och få barn. Jag vill bo i ett fint hus som jag möblerat själv och jag vill vara lycklig och ha en egen salong. Men jag vet att inget av de kommer att hända. För det är drömmar och jag kommer inte att uppnå dom. Mitt liv förändrades av skolan. Mycket hände och jag märkte inte själv förens det var försent. Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Jag har svårt att åka tåg,tunnelbana och buss. Det är jobbigt och speciellt längre sträckor. Hur länge ska de sitta i ? När ska allt bli som vanligt? Jag vill inte gå på soc hela mitt liv. Jag tänker inte börja där heller. Jag vill uppnå mina drömmar men det känns som om de är på andra sidan livet. Har ni en känsla om att ni inte kommer att bli så gamla? Har ni en känsla som säger att ni inte kommer uppnå allt ni vill ?

Jag klarade inte ens av skolan, jag sitter hemma på dagarna, har hundarna och bara lallar. Jag har ändå alltid något att göra. Idag så tog jag sovmorgon, för första gången på hur länge som helst. Jag stressar alltid gärnet och är nästan alltid trött. Men vad ska jag göra ?  Det är nog så som jag är.

Jag har länge funderat på detta och eftersom det är min blogg så vill jag kunna skriva ut. Det är mitt sätt att må bra. Jag vill inte prata om någonting som skrivs i bloggen, speciellt inte sånna här saker. Jag hoppas att alla accepterar sånt. Annars blir jag tvungen att låsa hela bloggen och allt förblir osagt.

Jag har också valt att låsa vissa inlägg, tills igår hade några lösenordet. De som är nära och de som vet de mesta om mig. Men igår bestämde jag mig för att byta och ingen kommer få de. Det är sånna saker som jag behöver tid för att komma ut med, man vill inte skriva ut sina känslor helt öppet på internet.

Visst får ni gärna prata här på internet för det känns alltid lättare. Då kan man gömma sig bakom datorn och ingen kan se en. Då pratar ni med mig också, även om det är bakom en dator.

Jag vill också jobba och vara normal. Ha pengar också för den delen. Kunna köpa saker utan att tänka mig för riktigt ordentligt. Jag vill inte leva på andra och hatar när jag får saker. Det känns som om man skulle vara en snyltare. Någon som bara bryr sig om sig själv. Men det gör jag inte.

Mannen som talar med hundar är ju inte riktigt klok. Hoppas ni inte går på hans metoder.

/Em